Du vet väl att du som astmatiker hjälper oss plantera träd i regnskogen?
Du vet väl att du hjälper oss ta hand om jordens lungor när du tar hand om din astma? Läs mer

Artisten VILDE berättar om livet med astma

Foto: Simen Omland

Vi är glada att ha haft möjligheten att få prata med VILDE om hur det är att vara artist och ha astma. VILDE (25) är en norsk pop-artist och låtskrivare som nu är aktuell med sin nyaste låt “Never Said Enough”. och är kårat till Februaris artist av NRK P3 Urørt. Hon har vuxit upp med astma och önskar nu dela sin historia med oss.

Hur fick du först reda på att du har astma?

Jag var 2.5 år gammal då jag diagnostiserades med moderat till allvarlig infektionsutlöst astma. Jag minns inte mycket från denna tid eftersom jag var mycket liten. Min mamma har berättat jag hostade konstant, ofta en gång i minuten 6 timmar i taget, vilket min mamma upplevde som dramatisk och fruktansvärt. Min mamma var ensam med 3 barn, alla hade astma, vilket var extremt tröttsamt. Från att jag diagnostiserades hade jag cirka 6-7 gånger om året där jag var sjuk med astma i 4-6 veckor.

Har du alltid älskat att sjunga?

Jag har sjungit hela mitt liv, och hade ofta föreställningar i vardagsrummet från tidig ålder. Jag sjöng konstant! Jag började spela klarinett när jag var 9 år gammal, något som var bra träning för lungorna och bra för astman. Därefter började jag att sjunga i kör, vilket jag gjorde i många år. Jag minns speciellt i 2010 att jag vart inlagd på sjukhus i 10 dagar på grund av astman (och kikhosta). Jag missade skola och var tvungen att ta igen en del på sjukhuset, men jag hittade istället en gitarr. Jag plockade upp gitarren och lärde mig några grepp. Kort tid efter fick jag min första gitarr och började skriva egna låtar. Det var då jag bestämde mig för att bli artist och låtskrivare.

Hur har det varit att växa upp med astma?

Sedan jag fick diagnosen har min mamma varit mån om att jag ska få delta i de aktiviteter jag själv önskat. Jag var aldrig på sidlinjen då astman inte skulle vara ett hinder. Jag spelade fotboll i 12 år, spelade klarinett, åkte skidor, sjöng i kör och så vidare. Även medan jag gick på dagis och var sjuk med astman, bar personalen min astma-apparat (nebulisator) omkring så att jag kunna leka med dom andra.

Dock, i dom värsta perioderna när jag var mycket sjuk fick jag stanna inomhus hemma och missade skolan. Om det var mycket dimma och fukt fick jag också stanna inomhus. När jag var frisk nog att vara i skolan fick jag ta med mig apparaten. Även om apparaten var ljudlös minns jag det var pinsamt att ta upp den under lektionen. Dom andra barnen var nyfikna och stirrade mycket, och undrade vad jag hade i munnen och varför det kom ut rök.

Jag har bara upplevt rädsla en gång på grund av min astma. Jag var 13 år och var mycket tät i bröstet och blå om läpparna. Jag hostade konstant och kräktes på grund av mycket slem. Vi kom snabbt till akuten och fick hjälp, och det hela gick bra.

Det positiva med astman är de många goda minnen jag har från båda Geilomo Barnsjukhus och Los Teques på Gran Canaria. Från att jag var 4 år har jag varit på astmauppehåll 6 veckor om året. Där fick vi lektioner om astma och jag lärde mig mycket. Sen var det mycket fokus på fysisk aktivitet och vi åkte skidor och skridskor, simmade, klättrade m.m. Jag fick många kompisar i min egen ålder som också hade astma, och tyckte det var kul att träffa andra barn som hade samma upplevelser som jag själv hade. När jag blev lite äldre (14-15) va jag på Los Teques på Gran Canaria med andra i samma ålder som också hade astma, där vi blev uppföljda upp av läkare och sjuksköterskor, gjorde fysiska aktiviteter, och fick gå i skolan där.

Foto: Mario De La Ossa

Hur är ditt förhållande till din astma idag?

Det går egentligen mycket bra nu, jag är inte lika ofta sjuk som tidigare. Men jag måste hela tiden passa på och akta mig så jag inte fryser, samt att ta mina mediciner dagligen. Sistnämnda är jag inte så duktig på, jag tänker ofta ”jag är ju inte sjuk nu, då behöver jag inte ta mina mediciner”. Men det är ju viktig att mediciner i förväg, för plötslig är jag ju jättesjuk. Det är ju lite ironisk, att jag hela livet har lärt mig om sjukdomen och hur viktigt det är att ta sina mediciner, sen sitter jag här, 25 år gammal och glömmer ta mina mediciner. Jag måste ta mig samman där!

De senaste 2 åren har jag bara haft 1-2 perioder med astma där jag går på apparat var 4:e timme, och det händer oftast vintertid när jag blir förkyld. Sedan är jag artist och måste därför vara extra försiktig och hålla mig frisk ifall det kommer en spelning nästa vecka. Jag kan t.ex. inte gå in i parfymbutiker för att jag blir tät i bröstet. Jag måste hålla bra avstånd till folk som röker, vilket kan vara svårt på klubbar, festivaler och på stan, då jag får problem med andningen. Annars är jag ju också lite rädd för hur covid-19 kan drabba mig som har astma. Jag är mycket tacksam för att jag inte haft det än, då jag är lite rädd för att jag skulle bli allvarligt sjuk.

”Jag tror inte jag några roliga minnen av astma, men det är mycket pinsamt att hosta hela tiden med tanke på corona situationen. Folk kollar snett på mig och är nog rädda för att jag har viruset. Ofta måste jag ursäkta mig själv framför främlingar och säga ”sorry, jag har bara astma”. Att vara astmatiker idag är definitivt en belastning i pandemisituationen.”

Är det något du tycker dom omkring dig inte har fattat om hur det är att leva med astma?

Mamma har några familjemedlemmar som inte riktig fattat sjukdomen, och jag var ofta undermedicinerad när jag hade sovit hos dessa när jag var yngre. Kanske är det brist på kunskap, inte vet jag. Jag har ofta upplevt att om jag berättar att jag har astma svarar folk att ”jaha, men det är väl inte så farligt, alla har ju lite astma”. Då känner jag att jag blir lite provocerad. De skulle bara veta hur mycket tid jag har vistats på sjukhus, hur ofta jag har blivit helt blå av att inte få andas, och hur ofta jag har hängt över en spyhink, och hur bökigt det är med medicineringen och så.

Om du hade haft möjlighet att gå tillbaka i tid och berätta för ditt ”yngre själv” något om din astma, vad ville du berätta?

Det är två saker jag hade velat berätta:

1: ”Klä på dig! Du blir sjuk om du fryser! Inte traska omkring i converse i minus 15 grader för att du vill vara ”cool”»,
och
2: ”Inte slarva med dina mediciner. Vär noggrann och i förvag”. Den sista punkten jobbar jag fortfarande med idag, haha.

Tack för din tid! Lyssna på VILDEs musik på spotify här

Inga kommentarer

Skriv en kommentar

Missa aldrig ett blogginlägg!

Följ oss: